Gamla kyrkan
I Gamla kyrkoparken finns en vit träkyrka i empirestil som C. L. Engel ritat. Kyrkan som var avsedd att vara tillfällig färdigställdes till julen 1826 och är den äldsta nuvarande kyrkan i Helsingfors.
Kyrkans predikstol är från 1726 och härstammar från Ulrika Eleonora-kyrkan som tidigare fanns på Senatstorget. Altartavlan har målats av hovmålaren Robert Wilhelm Ekman. I Gamla kyrkan vigdes ännu på 1860-talet de viktigaste brudparen i riket och kyrkan är fortfarande en av de mest populära vigselkyrkorna i Helsingfors.
Kyrkan omges av en park, som var en begravningsplats innan kyrkan byggdes. De lokala invånarna kallar parken för Pestparken, som hänvisar till de offer för farsoten som begravdes här i början av 1700-talet. I parken finns fortfarande drygt 40 gamla helsingforssläkters gravminnesmärken. Numera används parken flitigt för promenader, lekar och picknickar.
Sveaborgs kyrka
Sveaborg är på riksplan ett värdefullt landskapsområde och en viktig del av det havsnära Helsingfors samt har klassificerats som ett av nationallandskapen i Finland. Sveaborgs kyrka utgör en viktig del av den södra horisonten i Helsingfors.
Kyrkan byggdes för den ryska garnisonen och färdigställdes 1854 efter arkitekt Konstantin Tonis ritningar. Då Finland blev självständigt omvandlades kyrkan till en evangelisk-luthersk garnisonkyrka. I början av den finländska tiden omvandlades utseendet på kyrkan som dominerade den södra horisonten i Helsingfors. Kyrkan ombyggdes till en evangelisk-luthersk kyrka i gustaviansk stil. Under ändringsarbetena avlägsnades huvudkupolens lök, tornets utseende blev fyrkantigt och de små kupolerna lämnades under yttertaket. Väggarna fick släta rappningar. De största ändringarna gjordes åren 1927–1929 efter arkitekt Einar Sjöströms planer.
I kyrkans torn finns fortfarande en fyr som betjänar både flyg- och båttrafik. Fyrlampan ger fyra på varandra följande korta blinkningar, som i morsealfabetet motsvarar bokstaven H som symboliserar Helsingfors.
Domkyrkan
Helsingfors domkyrka reser sig högt och har blivit Helsingfors symbol. Domkyrkan är vid sidan av Åbo domkyrka Finlands nationalhelgedom och används fortfarande vid statsmaktens och universitetets festgudstjänster. C. L. Engel har ritat stenkyrkan som färdigställdes 1839.
Helsingfors domkyrka representerar nyklassicism och bottenplanet har formen av ett symmetriskt grekiskt kors. I dess mitt höjer sig ett 62 meter högt runt torn med sidotorn och i hörnen av gavlarna finns 12 apostlastatyer gjutna i zink. Domkyrkans vita kyrksal är mycket avskalad. Altartavlan har målats av konstnären Timofej Adrejevits Neff från S:t Petersburg.
I Domkyrkan hålls statsmaktens och universitetets festgudstjänster. Senatstorget är en viktig evenemangsplats, där kyrkoterrassens stora trappor utgör scen och läktare vid massevenemang. Domkyrkan och Senatstorget hör till de kändaste sevärdheterna i Helsingfors.
Uspenskijkatedralen
Då man kommer till Helsingfors från havet domineras stadsbilden av den vita lutherska domkyrkan och av Västeuropas största ortodoxa kyrka, Uspenskijkatedralen i rödtegel med sina tretton gyllene kupoler.
Kyrkan som 1868 färdigställdes på en bergsklippa i stadsdelen Skatudden har lånat drag från gamla ryska träkyrkor och av senare medeltida bysantiska och ryska kyrkor. Interiören är rymlig och taket stöds av fyra stora pelare som skulpterats ur ett granitblock. Kupolens innertak pryds av en målad stjärnhimmel. Nästan alla ytor på insidan, takvalven och kupolens halsdel har dekorerats med bysantiska ornament och helgonbilder. I kyrkans främre del finns ikonostasen och bakom den altaret.
Kyrkan har inga bänkar, men vid salens kanter har några stolar utplacerats.
Johanneskyrkan
Tegelkyrkan med två torn i stadsdelen Ulrikasborg utgör en oskiljaktig del av den kontinentala stadsbilden vid Högbergsgatan. Den svenske arkitekten Adolf Emil Melander har ritat kyrkan som byggdes 1888–1891.
Johanneskyrkan är det främsta exemplet på slutskedet inom nygotiken i Finland. Dess högsta delar är de 74 meter höga tornen i nordöstra gaveln. Arkitekten Melander ritade själv kyrkbänkarna, predikstolen, altaranordningen och dopbordet. Kyrkans interiör är mycket dekorativ med glasmålningar, bågfönster, psalmtavlor och takkronor. Altartavlan Den himmelska uppenbarelsen har målats av Eero Järnefelt 1932.
Kyrkan omges av Johannesparken, som har gräsmattor, en lekpark samt en sandplan, som isbeläggs på vintern.
Berghälls kyrka
Landskapet i Berghäll domineras av en kyrka i grå granit på en backe. Kyrkan har ritats av arkitekt Lars Sonck och byggdes 1908–1912. Den representerar nationalromantisk stil med influenser av art nouveau.
Byggnaden har ett bottenplan som till formen är som ett latinskt kors och omges av ett parklikt område samt trappor och terrasser. Byggnaden hör till Helsingfors landmärken och är 65 meter hög och korset på taket är 94 meter över havsytan. Tornet har sju kyrkoklockor, för vilka Jean Sibelius 1911 komponerade en koralmelodi. Melodin spelas fortfarande dagligen med fyra klockor kl. 12 och 18.
Vid altaret finns ett krucifix av furu som skulptören Hannes Autere skulpterat och under det en relief. Paavo Tynells stora mässingslampor är från 1932.
Karuna kyrka
Karuna kyrka är en träkyrka som byggdes 1685 i Karuna kommun i Egentliga Finland. Kyrkan flyttades 1912 till Fölisön i Helsingfors. Numera är kyrkan den äldsta byggnaden på friluftsmuseet och kanske också den mest kända.
Arvid Horn af Åminne ägare av Karuna gård lät uppföra kyrkan. Ursprungligen hade kyrkan ett valmat tak och ett jämnt innertak, men under åren 1773–1774 ändrades taket till ett brant sadeltak och i kyrksalen byggdes ett tunnvalv i trä. Samtidigt byttes fönstren till större bågformade fönster. Sin nuvarande form fick kyrkan på 1780-talet, då man i kyrkans gavel byggde en farstu.
Kyrkan används endast under sommaren och då hålls där gudstjänster och konserter samt förrättas vigslar.
Tölö kyrka
I södra änden av Topeliusparken står på en brant klipptomt Tölö kyrka som är ett renlinjigt exempel på nordisk klassicism från 1920-talet. Arkitekt Hilding Ekelund har ritat stenkyrkan som byggdes 1930.
Tölö kyrka har också kallats för Helsingfors mest färggranna, delvis på grund av de många målningarna som konstnären Paavo Leinonen målat. Altartavlan är den av konstnär Henry Eriksson målade oljefärgsmålningen. Kyrkans yttre dekorationer finns främst vid gaveln mot parken. Huvudingången pryds av en betongrelief av skulptören Gunnar Finne.
Arkitekt Ekelund var känd för sitt intresse för Italien, som haft en unik inverkan också på Tölö kyrka. Huvudfärgen i exteriören är sienna, som ursprungligen härstammar från lera i Siena i Toscana. Färgen i interiören är röd, som härstammar från marken Pozzuoli i Neapel.
Mikael Agricolas kyrka
I stadsdelen Rödbergen finns en kyrka i rödtegel vars torn utgör en fast del av Helsingfors siluett. Arkitekten Lars Sonck har ritat kyrkan och den byggdes 1933–1935 och är till sin stil närmast funktionalism.
Kyrktornet höjer sig 103 meter över havsytan och vid behov kan den 30 meter höga piggen nedsänkas. Inne i kyrkan finns skickligt utförda målningar av konstnären Bruno Tikkanen. Tikkanen har också gjort altarskåpet som är en altartavla. I kyrkan finns bland annat stora mässingskronor som genomförts efter ritningar av arkitekt Arvo Muroma samt textilier som designats av Dora Jung.
Kyrkan har också en sluten innergård och kaféet som året runt verkar i anslutning till kyrkan har sommartid verksamhet här.
Tempelplatsens kyrka
Tempelplatsens kyrka har sprängts in i berget och är ett landmärke i Främre Tölö. Kyrkan har ritats av arkitekterna Timo och Tuomo Suomalainen samt byggdes 1968–1969 och är numera en av de mest populära arkitektursevärdheterna i Helsingfors.
Grundprincipen då kyrkan byggdes var att bevara Tempelplatsens öppna, klippiga karaktär. Kyrksalen har en rund bottenform och inomhusväggarna är berggrund eller stenmur. En kupol som vilar på berggrunden täcker taket. Den fina inredningen i kyrkan har anpassats till det unika ljuset som råder i lokalen och för att komplettera den stämning som det ur berggrunden ställvis rinnande vattnet skapar.
Berget som omger kyrkan är en populär promenad-, landskaps- och picknickplats både bland helsingforsarna och turisterna.
Besök också: Kampens kapell
Kampens kapell har byggts av finländskt virke och är en plats för att stanna upp på Narinken. Avsikten är att Kampens kapell ska vara en plats där besökaren i lugn och ro kan stanna upp i en av de livligaste kommersiella miljöerna i Finland.
Kapellets trästomme avviker kraftigt från sin omgivning och har gjorts av formpressat limträ och den vågräta fasadbeklädningen av böjda granribbor. Den skålformade kapellsalen har beklätts med klibbal. Takfönstren ger ljus uppifrån och belysningsstämningen förblir densamma under den mörka tiden med lampor. Kapellet färdigställdes 2012 och har ritats av arkitekt Mikko Summanen vid arkitektbyrå K2S Oy.
Kapellet välkomnar alla oavsett religion, livsåskådning eller bakgrund. I regel ordnas inte några kyrkliga förrättningar utöver kvällsandakten på fredagar.
Viktigaste källa: Museiverket