De olympiska byggnaderna som finns runt om i Helsingfors är både idrottsarenor som uppfyller internationella krav och mångsidiga motions- och rekreationsplatser som används av vanliga helsingforsare. Gemensamt för dem är samma betongkonstruktionslösningar, konstruktioner som lämnats synliga, enkla, odekorerade ytor och betongytor med en finish i vitt. Byggnadernas mångsidiga funktionalism märks fortfarande i den dagliga kontinuerliga användningen.
På 1930-talet gjorde sig Helsingfors redo för att arrangera OS och för att ta emot idrottare och publik från hela världen. I staden uppfördes idrottsarenor och olika tjänster, såsom logi- och affärsbyggnader. Med OS som grund genomgick hela staden en ansiktslyftning. På våren 1940 inhiberades OS på grund av krigen. 1952 ordnades sommar-OS i Helsingfors. De idrottsbyggnader som uppförts på 1930-talet betjänade då tävlingarna, ofta hade läktarna byggts ut lite.
Olympiastadion
Olympiastadion var den viktigaste tävlingsarenan under OS och höjer sig ovan de andra idrottsbyggnaderna som en medelpunkt i Djurgårdens idrottspark i Tölö. Det 72 meter höga och smala tornet är en symbol för OS och den finländska idrotten samt är ett av Helsingfors landmärken. Mera info på Olympiastadions webbsida.
Simstadion
Simstadion finns nordost om Olympiastadion mitt i en klippig naturpark. Finlands första friluftsbad består av tre bassänger. Sommartid är platsen en badoas för stadsborna och är öppen under sommarsäsongen från början av juni till mitten av september.
Gumtäkts friluftsbad
Gumtäkts friluftsbad är mindre än Simstadion och byggdes som träningsbassäng för tävlingarna. Friluftsbadet är det tredje äldsta i Finland och är öppen för allmänheten från början av juni till slutet av augusti.
Tölö sporthall
Den bågformade byggnaden med stora salar byggdes ursprungligen för mässor och utställningar samt stora publikevenemang. Sporthallen var arena för boxning, brottning och gymnastik samt används numera av motionsutövare i Helsingfors.
Brunakärrs ridhall
Den enkelt stiliga bågformade hallen med sina häststall finns i Centralparken. Under OS red man inte inne i hallen, utan dressyrridningen ordnades på planen som finns intill. Den nuvarande ridhallen är till storleken cirka hälften av den ursprungliga, den andra halvan används för annat motionsutövande.
Roddstadion
Roddstadion finns på en udde som sticker ut ur Edesviken och vid målstrecket för de planerade kanot- och roddbanorna finns en betongläktare med tak. På grund av att banan var blåsig godkändes roddstadion 1952 endast som plats för paddlingstävlingar. Numera är läktaren stängd för allmänheten men området kring läktaren används fortfarande för rodd och simning.
Velodromen
Finlands första lutande cykelbana finns i Kottby idrottspark. Banans krävande former har byggts av betong, på banans sydvästra sida finns en läktare med tak för 2 000 personer. Velodromen används fortfarande. Innanför cykelbanan på konstgräsplanen spelas numera landhockey, amerikansk fotboll och lacrosse.
Tennispalatset
Byggnaden i Kampen har fått sitt namn av de fyra tennisplaner som funnits under det bågformade taket. Tennispalatset byggdes ursprungligen som en service- och parkeringsbyggnad för bilar, men i de idrottslokaler som byggdes för tävlingarna 1952 spelade man basket. Numera finns i Tennispalatset HAM, dvs. Helsingfors konstmuseum, och det största biografkomplexet i Finland.
Olympiaterminalen
Olympiaterminalen finns i Södra hamnen och hör till de byggnader som uppfördes för OS 1952. Dess terminal och hamnbyggnad ansluter sig till den stiliga arkitektoniska utvecklingen i stadens hamnar. Numera avgår från terminalen regelbundet kryssningsfartyg till Stockholm.
Glaspalatset
Glaspalatset ritades som en tillfällig byggnad för att betjäna turister under OS 1940 i Helsingfors. Rivningsplanerna verkställdes dock inte och byggnaden i funkisstil är fortfarande ett landmärke i Helsingfors centrum. I anslutning till Glaspalatset byggs för närvarande konstmuseet Amos REX nya lokaler, som öppnade på hösten 2018.
Olympiabyn och Nya olympiabyn
I Kottby har två bostadsområden byggts för inkvartering av OS-idrottare. Olympiabyn (fi. Olympiakylä) som byggdes för OS 1940 var en finländsk tidig tolkning av ett modernistiskt bostadsområde. Bostadsbyggnaderna i tre och fyra våningar var till arkitekturen genomtänkta med sansade proportioner. I planeringen av den Nya olympiabyn (fi. Kisakylä) för OS 1952 respekterade och utnyttjade man de lösningar i Olympiabyn som visat sig vara lyckade. Nya olympiabyn var det största enskilda byggnadsprojektet för OS 1952 och här fanns cirka 5 000 bäddplatser för manliga idrottare.
Mer om de olympiska byggnaderna i Helsingfors kan du läsa exempelvis på Museiverkets webbplats Byggda kulturmiljöer av riksintresse.