Samuli Siltanen

”Jag går hemifrån till Lappvikens sjukhusområde på tre minuter. Det är som en liten naturutfärd. Här finns en park, träd och en strand, där jag fotograferar spindlar. På vintern har jag skidat ut på isen och till öarna. I matsvinnsrestaurangen Loop firade bland annat min kompis sitt bröllop. Lappvikens sjukhusområde har en intressant kulturhistoria med sina mentalvårdspatienter. Även Aleksis Kivi vårdades här. Det får mig att fundera på mentala problem.”

”Jag går ofta till Pompier. Restaurangen har en okonstlad stil, maten har gjorts av goda råvaror och är alltid god. Restaurangen finns i frivilliga brandkårens hus och ett eget kapitel är restaurangens stil med vimplar och brandmäns pokaler. Till Pompiers lunch är det alltid lång kö.”

”Universitetet byggdes på 1800-talet och dess stora festsal och de mindre salarna är på ett härligt sätt gammalmodiga. Det är fint att man i en klassisk, traditionell byggnad skapar den allra nyaste kunskapen. År 2015 ordnade jag i huvudbyggnaden en stor internationell konferens, som jag gillade att vara värd för. I lärarnas tidningssal vetter fönstren mot Senatstorget. Även om det under studietiden var strängt förbjudet, så åt vi ofta våra luncher där. Universitetets föreläsningar är öppna för alla, så vem som helst kan komma till huvudbyggnaden och följa dem.”

”Jag var en äventyrslysten tonåring och jag trivdes i det gamla järnvägsschaktet. Jag gick längs järnvägsspåret, promenerade under de dystra graffitibroarna och fotade på svartvit film det jag såg. Jag kommer ihåg att farsan berättade att pojkarna hoppade på tågtaken där på 50-talet, och det hände att någon ramlade mellan vagnarna och dog. Nu har det tidigare lite skrämmande området blivit en fin cykelväg, som är ljus, fartfylld, glad och öppen för alla. Det var djärvt att idén förverkligades och att schaktet inte fylldes igen med sand. Jag promenerar ofta på Banan.

Tölö sporthall har under hela mitt liv varit viktig för mig. Farsan var en volleybollfantast och som barn kom jag med till hallen för att leka och spexa. På 1980-talet dansade jag breakdance där flera gånger i veckan. Det var inte någon som undervisade oss, utan vi var där i ett hörn tillsammans och tränade olika rörelser. Under studietiden gick jag där på motionsboxning, och Europamästaren från 1951 Elis Ask tränade där fortfarande, medan vi viftade med händerna. Jag hade hästsvans och Elis drev alltid med mig och sade åt mig att bli proffs, så har du råd att klippa håret. Numera tränar jag här med frun och ett par kompisar tyngdlyftning. Samtidigt som tioåriga cheerleaders intill göra sina halvvolter. Tölö sporthall är lite gammalmodig, orenoverad och skråmig, men har en fantastisk stämning. Alla möjliga grenar tränar här på lite olika ställen i hallen, och alla har sin egen etikett. De mer erfarna ger ibland råd. Stämningen är jordnära och demokratisk.”

”Jag gillar mycket olika tivoliapparater, och jag brukar ofta ställa upp för vännernas barn som en Borgbacken-kompis. Den tjärdoftande berg och dal-banan är oslagbar, och då Vekkula stängdes, lade jag ut en avskedsvideo på nätet. På Borgbacken äter jag alltid en våffla med glass och sylt. Då jag var liten fanns det fortfarande bikiniklädda sjöjungfrur som satt på ett flak och om du med bollen träffade en måltavla, föll sjöjungfrun ner i vattnet. Farsan gillade mycket denna numera tvivelaktiga underhållning.”

”Min favoritplats på hela jorden är elektronikstadsdelen Akihabara i Tokyo. I Helsingfors har vi Verkkokauppa. Vårt postkontor finns där, så när jag hämtar post brukar jag ta en runda på grillavdelningen. Jag har fotografering som hobby och köper där mycket kameragrejer, men på butikshyllorna hittar jag alltid nödvändiga tillbehör. Verkkokauppa har alltid också något sådant, som jag aldrig tänkt på eller ens vetat att jag behöver. Jag utnyttjar tjänsten som är öppen 24/7, om jag mitt i allt får en fix idé att köpa något som jag tror att jag absolut behöver. Turisterna brukar fota sig vid statyn av den kissande pojken (Tommi Toijas Bad Bad Boy).”