Universitetets huvudbyggnad
Sibelius inledde sina studier 1885 vid både Helsingfors universitet och musikinstitutet. Juridikstudierna hamnade snart i skuggan av musiken, men universitetets solennitetssal, stadens dåvarande huvudkonsertsal, blev viktig för Sibelius. Han dirigerade nästan alla uruppföranden av sina stora orkesterverk där. I salen finns Albert Edelfelts väggmålning Åbo Akademis invigning år 1640 (1905). Sibelius stod modell för mannen i den ljusa kåpan som syns på mittpanelen. Festsalen skadades svårt i bombningen 1944. Den reparerades, och den ursprungliga arkitekturen från 1832 förändrades. Akustiken led och salen blev opopulär som konsertlokal.
Unionsgatan 34, Fabiansgatan 33
Nationalbiblioteket
Den största kända samlingen av Sibelius musikhandskrifter finns i Nationalbiblioteket. Där pågår sedan 1996 ett projekt för utgivningen av Sibelius samlade verk som mycket noggrant utgår från originalkällor.
Unionsgatan 36
Domkyrkan
Sibelius dog 20.9.1957. Begravningen hölls 30.9. i Storkyrkan (sedan 1959 Helsingfors domkyrka). Kistan bars in dagen innan, och på kvällen kom 17 000 människor för att ta farväl av stormannen. Studenterna stod hedersvakt hela natten. På begravningen brann sju ljus på altaret, ett för varje symfoni. Kransnedläggningen tog två timmar. Efter välsignelsen lade Aino Sibelius och president Urho Kekkonen ned sina kransar. Kistan bars ut i bilen av musiker för den sista 40 km långa färden mot Träskända. Det fanns en spaljé av människor längs vägen ända fram. Sibelius begravdes i den skogiga trädgården i Ainola.
Unionsgatan 29
Arppeanum
Under sina studieår spelade Sibelius violin bland annat i Akademiska orkestern, som övade i universitetets musiksal i detta hus. På den tiden hyste byggnaden också universitetets kemiska laboratorium.
Snellmansgatan 3
Ständerhuset
Frimurarrörelsen återupplivades i Finland 18.8.1922, då även Sibelius blev medlem i ordenssällskapet. Senare komponerade han ritualmusik och sånger som frimurarna i Finland och USA använder än i denna dag.
Snellmansgatan 9-11
Stadshuset
Societetshuset, som byggdes 1833, var ett hotell med restaurang och en festsal för ståndspersoner. Vid sekelskiftet 1800–1900 höll Helsingfors Filharmoniska sällskaps orkester populärkonserter i salen. Sibelius satt ofta i publiken och en del av hans verk framfördes också där. Första versionen av Karelia-serien uruppfördes 1893 på en välgörenhetsfest i Societetshusets sal. År 1913 köpte Helsingfors stad Societetshuset, varefter det har tjänat som stadshus. Byggnadens interiör moderniserades rejält i slutet av 1960-talet, men festsalen bevarades. Det ordnas fortfarande konserter där ibland.
Norra Esplanaden 11-13
Läkarnas hus
En grupp läkare lät 1901 bygga ett ståtligt jugendhus i hörnet av Kaserntorget. Här bodde och verkade doktor Wilhelm Zilliacus, som fungerade som Sibelius läkare 1908–19. Zilliacus var en hängiven motståndare till det ryska förtrycket och uppbackare av jägarrörelsen. År 1917 bad han Sibelius tonsätta texten till Jägarmarschen, som jägarbataljonen skrivit under sitt träningsläger i Libau i Lettland och smugglat in till Finland. Sibelius levererade snabbt i all hemlighet sin marsch till Zilliacus, och den blev en stark, om än kontroversiell, nationell symbol.
Fabiansgatan 17
Svenska normallyceum
I skolbyggnaden från 1880 ordnade Helsingfors musikinstitut elevkonserter i festsalen, där Sibelius väckte uppmärksamhet som violinist redan på vårterminen 1886. På dessa konserter uruppfördes också hans tidiga kompositioner, bl.a. en stråkkvartett i a-moll som framfördes vid hans utexaminering i maj 1889 och som blev en stor succé.
Unionsgatan 2
Esplanaden
Esplanaden var vid sekelskiftet 1800–1900 ett nöjescentrum i Helsingfors där också den unge Sibelius trivdes. Några av hans favoritcaféer och -restauranger finns fortfarande kvar, men han skulle knappast känna igen dem i dag. I Operakällaren, som öppnades 1866 i gaveln av Nya teatern (nuvarande Svenska teatern), finns nu en bar och en nattklubb. König, grundat 1892 på Mikaelsgatan 4, är ett diskotek och en karaokebar. Vid Esplanaden fanns också banker, som Sibelius i egenskap av växelryttare ofta besökte. Bland dessa kan nämnas Wasa Bank på Södra Esplanaden 12, gamla Föreningsbanken på Alexandersgatan 36b samt de imponerande banksalarna i jugendstil, Norra Esplanaden 15 och 9, som i dag fungerar som caféer.
Kapellet
Café-restaurang Kapellet från 1867 hör till Esplanadens landmärken. År 1891 fick restaurangen ungefär sitt nuvarande utseende. Den var mycket populär bland konstnärerna i Helsingfors, däribland finsmakaren Sibelius. Kring sekelskiftet 1800–1900 besökte han den flitigt, ibland tillsammans med sina konstnärskamrater, andra gånger för att äta och dricka riktigt gott eller avnjuta några glas sherry och en cigarr.
Södra Esplanaden 1
Kämp
Kämp, Helsingfors lyxigaste hotell och restaurang, blev snabbt bekant för Sibelius efter att det öppnade år 1887. Redan i slutet av 1880-talet tillbringade han många muntra kvällar där vid pianot med ”leskoviterna”. Namnet på denna musikaliska vänkrets kom från musikinstitutets pianolärare Ferruccio Busonis hund Lesko. Åren 1892–94 samlades främst Sibelius, bildkonstnär Akseli Gallén-Kallela och dirigent Robert Kajanus på Kämp och höll s.k. Symposium-sessioner. Dessa sessioner av heta konstdebatter och imbelupet firande har fått ett sagoomspunnet rykte. Senare kalasade och övernattade Sibelius ofta på Kämp ända fram till 1930-talet. Kämp förföll och revs slutligen 1967, men en del av fasaden kopierades för att ge det bankhus som restes på samma plats 1969 en ansiktslyftning. År 1999 byggdes det om till ett hotell med en pompös inredning som inte motsvarar den ursprungliga.
Norra Esplanaden 29
Lundqvists affärspalats
År 1902 bildade en grupp unga finlandssvenska radikala kulturintellektuella en krets som samlades för diskussionskvällar på tidningen Euterpes redaktion i affärspalatset. Även Sibelius deltog i dessa långa, våta samkväm, och de var en bidragande orsak till att han yttade till den lugna landsbygden i Tusby 1904.
Alexandersgatan 13
Svenska teatern
Huset, som färdigställdes 1866, kom att bli centrum för svenskspråkig teater i Helsingfors. Där uruppfördes 1898 Sibelius första teatermusik Kristian II, som han komponerade till sin vän Adolf Pauls pjäs. Det var också Sibelius första orkesterverk som public- erades. År 1899 hölls en patriotisk fest på Svenska teatern där man förevisade tablåer till musik av Sibelius. Delen Finland vaknar, en protest mot det ryska förtrycket, trollband åhörarna, och Sibelius gjorde senare om den till tondikten Finlandia. Alla dekorationer togs bort från teaterns fasader 1935, men salen och foajén skulle Sibelius känna igen än i denna dag.
Norra Esplanaden 2
Hotell Klaus K
I hörnet av Bulevarden fanns på 1880-talet ett trähus och vid Skillnadsgatan stod Paerschka tegelhuset, som användes av Tyska fruntimmersskolan. Helsingfors musikinstitut, som grundades 1882, hyrde i början lokaler av skolan. Här studerade Sibelius 1885–89. Musikinstitutet ordnade examina och små konserter i en sal i Paerschka skolhuset, där Sibelius ofta spelade och också framförde sina tidiga kompositioner. I hörnet uppfördes 1913 ett jugendhus, som 1920 sammanslogs med Paerschka huset. Därmed uppstod järnhandeln Rake. År 1938 öppnades ett hotell, och på 1970-talet satte järnhandeln lapp på luckan. Salen i Paerschka huset restaurerades på 1980-talet och fick då namnet Rake-salen.
Bulevarden 2–Skillnadsgatan 4
Gamla studenthuset
Studenthuset uppfördes 1870 och blev en högborg för studentfester samt organisations- och kulturverksamhet. I huset byggdes en musiksal som skulle tjäna som övningslokal för studentkörerna. I festsalen hölls konserter som Sibelius gärna gick på. År 1889 uppträdde han där som violinsolist i Akademiska orkestern. Trots att konserten prisades gav Sibelius därefter upp sin ungdomsdröm om att bli en violinvirtuos. Från 1890-talet ekade Sibelius manskörssånger i musiksalen. Festsalen skadades i en eldsvåda 1978 men återställdes i ursprungligt skick. Körsången tystnade i musiksalen 2013 efter att studentkåren konstaterat att den stör restaurangverksamheten i huset.
Mannerheimvägen 3
Fennia
Grand Hotel Fennia, som öppnade år 1898, tjänade ofta som logi för Sibelius i Helsingfors, ibland till och med i veckotal för att han skulle få komponera i fred. Sibelius 70-årsjubileumsmiddag på Fennia 8.12.1935 ackompanjerades av en föreställning av hans andra symfoni som sändes i radio från New York.
Mikaelsgatan 17
Finlands Nationalteater
År 1872 startade den regelbundna finskspråkiga teaterverksamheten i Helsingfors. Det länge efterlängtade nya teaterhuset, Nationalteatern, stod klart 1902. Invigningen blev en enda stor finsknationell fest, till vilken Sibelius komponerade Eldens ursprung med ord från Kalevala. Det mest berömda av alla hans verk som uruppfördes här är Valse triste, vars första version Sibelius skrev 1903 till sin svåger Arvid Järnefelts skådespel Döden.
Västra Teatergränden 2
Kajsaniemigatan 1
Sibelius försökte i början av 1930-talet koncentrera sig på att komponera sin åttonde symfoni i Berlin och i Helsingfors, där han bodde långa perioder på hotell Karelia, som verkade i detta hus. Kompositören blev dock allt mer självkritisk, och den växande ångesten gjorde att verket aldrig blev färdigt.
Kalevagatan 45
Den blivande dirigenten Armas Järnefelt presenterade sin syster Aino Järnefelt (1871–1969) för sin studiekamrat Sibelius år 1888, och det var kärlek vid första ögonkastet. Sibelius besökte ofta familjen Järnefelt, blev vän med Ainos bröder och anammade familjens passionerat nsksinnade tankevärld. Jean och Aino Sibelius gifte sig 10.6.1892. På hösten skaffade det unga paret en hyresbostad i ett hus vars adress på den tiden var Vladimirsgatan 45. Det var i detta hem som parets förstfödda Eva såg dagens ljus, och här föddes också den första versionen av En saga och körsången Båtfärden. Våren 1893 yttade familjen bort.
Sibelius-Akademin
Helsingfors musikinstitut, Sibelius lärosäte, omvandlades 1924 till ett konservatorium som koncentrerade sig på yrkesinriktad musikutbildning. År 1931 stod ett eget hus klart, vilket löste den decennielånga bristen på lokaler. Läroanstalten fick år 1938 med kompositörens tillstånd namnet Sibelius-Akademin. Sibelius uppträdde sista gången som orkesterdirigent 1.1.1939 i konsertsalen i detta hus. Radioorkestern spelade under hans ledning Andante festivo i direkt sändning till ära av världsutställningen i New York. Övningen inför denna föreställning är den enda inspelningen av Sibelius dirigeringskonst.
Norra Järnvägsgatan 9
Musikhuset
Den äldsta av orkestrarna i Musikhuset från 2011 är Helsingfors stadsorkester, som grundades 1882. Den har uruppfört de flesta av Sibelius främsta verk under kompositörens ledning. Även Sibelius-Akademin verkar i huset.
Mannerheimvägen 13 A
Sibelius minnesek
Vid Helsingfors stadsträdgård växer ekar som planterats till minne av märkesmän. Helsingfors-Samfundet och Helsingfors manskörer planterade eken 1941 för att hedra Sibelius, som precis hade yttat till staden.
Helsingfors stadsträdgård, Hammarskjöldsvägen 1
Sporthallen
På 1930-talet var Sibelius på höjden av sin popularitet i Norden, Storbritannien och USA. Hans 70-årsjubileumsfest följdes av internationella medier, och den gamla kompositören överöstes av hedersbetygelser. På hans födelsedag 8.12.1935 hölls en jubileumskonsert i den nya Mässhallen (södra delen av nuvarande Sporthallen). Sibelius njöt av uppmärksamheten men drog sig efteråt tillbaka från offentligheten på grund av att han skämdes över sina darrande händer.
Paavo Nurmis gränd 1 D
Sibeliusgatan 11
År 1939 hyrde paret Sibelius en vinterbostad på över 200 m2 på Kammiogatan 11 A. På grund av vinterkriget stannade de inte länge där, men från hösten 1940 till sommaren 1941 bodde de i Tölö. Aino trivdes utmärkt, Jean Sibelius inte lika bra. Då fortsättningskriget bröt ut drog de sig tillbaka till Ainola, och 1942 såldes stadsbostaden.
Sibeliusparken och Sibeliusgatan
Sibelius popularitet i hemlandet kunde redan i ett tidigt skede nästan liknas vid dyrkan. Den långlivade kompositören fick för varje år allt mer högtravande uppvaktningar på sin födelsedag. År 1945, då mästaren fyllde 80 år, döpte Helsingfors stad om Hummelviksparken till Sibeliusparken. Kammiogatan, som ledde till parken och som under en kort tid var kompositörens hemgata, fick namnet Sibeliusgatan år 1965 till ära av hans 100-årsjubileum.
Sibeliusparken (Mechelingatan), Sibeliusgatan
Sibeliusmonumentet
Sibeliussällskapet utlyste en skulpturtävling, som bildhuggaren Eila Hiltunen vann 1962 med sitt bidrag Passio Musicae. Stålskulpturens abstrakta formspråk väckte stor uppståndelse, varför man beslöt att foga ett porträtt av kompositören till den. Monumentet, som avtäcktes 1967, blev snabbt en av Helsingfors främsta sevärdheter.
Sibeliusparken (Mechelingatan)
Brunnsparken
Under 1885–1895, då Sibelius var studerande och ung pappa, hyrde han ofta en lägenhet i Brunnsparken. Den mest originella bostaden var Brunnsparkens badinrättning, som låg i ändan av Stora Parkvägen. Där lade Sibelius sista handen vid sitt genombrottsverk Kullervo våren 1892. Sibelius bostadshus finns inte kvar i dag, men nog parken, havsutsikten och några av villorna längs Östra Parkvägen och Kalliolinnavägen.
Stora Parkvägen-Ehrenströmsvägen-Östra Parkvägen
Berghälls kyrka
Sibelius mest spelade verk, en koral för sju klockor, har klingat varje dag kl. 12 och 18 i mer än hundra år från tornet av denna jugendkyrka från 1912.
Östra Prästgatan 2
Lappvikens mentalsjukhus
Under inbördeskriget på vårvintern 1918 förde några vänner familjen Sibelius i säkerhet från Ainola till Helsingfors. Kompositörens bror Christian var överläkare på Lappvikens sjukhus, och familjen bodde i hans trånga tjänstebostad ända till våren. Där skapades kantaten Det egna landet. Parken till det tidigare mentalsjukhuset, som byggdes 1841, är öppen för allmänheten.
Lappviksvägen 1
Sibelius-lukio
Finlands första musikgymnasium fick 1982 med kompositörens arvingars samtycke namnet Sibelius-lukio. Det är i dag en erkänd läroinrättning som specialiserat sig på musik och dans.
Elisabetsgatan 13
Källor: Broschyren I Sibelius fotspår. Hitta andra viktiga platser och stunder i broschyren I Sibelius fotspår.