Helsingfors stadskärna är av kompakt storlek och det är därför lätt att nå många ställen också med hjälpmedel. Staden har haft som mål att så väl som möjligt beakta tillgängligheten, att sänka kanthöjder vid övergångsställen och att göra vägarna jämna.
Längs Banan, den 1,3 kilometer långa förbindelseleden för lätt trafik, färdas man med hjälpmedel mycket obehindrat och trivsamt från Kiasma i centrum till Gräsviken, därifrån det är lätt att fortsätta till exempel till Västra hamnen eller Ärtholmen. I gamla stadsdelar, t.ex. området kring Salutorget och Senatstorget, kan man inte helt undvika kullerstenar, som försvårar rörligheten för många som använder hjälpmedel och för synskadade personer.
Ljudsignaler utnyttjas ännu rätt lite i staden, så det krävs uppmärksamhet av synskadade eller blinda personer i synnerhet när de korsar den livligt trafikerade Mannerheimvägen eller rör sig i närheten av Salutorget, där området är mycket splittrat av körbanor och spårvagnsspår. Även årstiderna medför sina nyanser i den hinderfria rörligheten, och det är ofta lättast att röra sig på stadens gator under den snöfria tiden på våren samt på sommaren och hösten. På Alexandersgatan kan man tack vare att den är uppvärmd njuta av att kunna ta sig enkelt fram även om det har snöat.
Nätverket för kollektivtrafik
Helsingfors nätverk för kollektivtrafik är mångsidigt och olika fortskaffningsmedel kan utnyttjas också för tillgänglighetsanpassad rörlighet. Den som använder rullstol eller elrullstol reser alltid avgiftsfritt och utan biljett i alla fortskaffningsmedel i Helsingforsregionens trafik (HRT) (närtåg, metro, spårvagnar, bussar i regiontrafiken, Sveaborgs färja), oberoende av om det är fråga om en turist eller en stadsbo. En eventuell ledsagare till resenären ska dock ha en giltig biljett. En person som stadigvarande bor inom HRT:s område och som behöver ledsagare kan ansöka om ett kort som också berättigar till fri resa för ledsagaren. Man kan inte färdas med en elmoped på bussar eller spårvagnar, men andra trafikmedel kan utnyttjas. Man kan ta en elmoped med separat styre till metron och Sveaborgsfärjan, men den kan inte tas med på bussen eller spårvagnen, eftersom de inte ryms i utrymmet för rullstolar i transport. En elmoped får stiga på tåget om den används av en person med nedsatt rörlighet som använder den som hjälpmedel.
Ur synskadade personers synvinkel är det lättast att använda spårbundna redskap i Helsingfors: tidtabellerna fås fram i tillgängligt format, turerna går regelbundet och till exempel om en spårvagn måste ta en undantagsväg informeras passagerarna om detta. Även i bussar i HRT-regionen meddelas namnet på hållplatsen. Hörselskadade personer drar nytta av textad information på stationer och i trafikmedel. Det finns ingen induktionsslinga i trafikmedlen. Läs mer på HRT:s webbplats.
Jag gillar särskilt att Helsingfors är av kompakt storlek. Att jag kan köra med min elrullstol från havsstranden till den pulserande stadens hjärta. Sommaren är min årstid, för då är det också lättast att röra sig. När jag rör mig ensam föredrar jag metron och närtågen i kollektivtrafiken, till vilka jag kommer helt självständigt. I dessa ryms jag med också bäst. Bussar och spårvagnar har ett begränsat utrymme och det lönar sig att reservera mer tid, eftersom platserna på bussen eller spårvagnen redan kan vara upptagna av barnvagnar när de anländer till hållplatsen.
Tåg
Med närtågen kan man smidigt och snabbt ta sig t.ex. till Helsingfors-Vanda flygplats. Det tar 30 minuter att ta sig till flygplatsen. Tillgänglighetsanpassade vagnar är märkta med rullstolssymbol. Samma symbol finns också på en knapp och då man trycker på den utskjuts automatiskt en ramp mellan vagnen och plattformen för att minska på den mellanliggande springan. Inom Helsingfors område och vid Helsingfors-Vanda flygplats har alla stationsplattformar höjts, dvs. de ligger på samma nivå som vagnen på tåget. En liten
höjdskillnad kan dock kvarstå och snö kan öka plattformens höjd på vintern. Med närtåg kan man också ta sig till grannstäderna Esbo och Vanda. Tågen har kungörelser och textskärmar. På webbplatsen Junat.net finns aktuell information om avgångs- och ankomstplattformar för tåg som rör sig i hela Finland. Webbplatsen är med hjälpmedel också tillgänglig för synskadade personer, så det är ett bra sätt att få information också när stationens skyltar inte syns. Resor till andra städer i Finland görs med fjärrtåg och i dem har tillgängligheten beaktats. Mer information om tillgänglighet vid tågresor fås genom VR:s webbplats.
Metro
Metron är ett mycket tillgängligt sätt att färdas i Helsingfors. I väst sträcker sig metron också till grannstaden Esbo. Alla metrostationer är tillgänglighetsanpassade och metrons vagn och plattform är på samma höjd, så det är lätt att stiga in i vagnen också med hjälpmedel. I metron finns kungörelser och textskärmar. På stationerna förekommer i regel inga kungörelser, utan tågets slutstation visas på skärmar på plattformen och upptill längst fram på metrotåget.
Spårvagn
Spårvagnen är ett bra sätt att röra sig t.ex. inom Helsingfors centrum samt mellan centrum och Västra hamnen. Det finns några olika spårvagnar i trafiken, men alla har ett lågt golv i en eller flera vagnar. Hållplatsernas höjd varierar, vilket innebär att det kan finnas en höjdskillnad eller ett mellanrum mellan hållplatsen och vagnen. Största delen av spårvagnarna har en ramp vid mittdörren för att underlätta rörligheten. Rampen är manuell och låst bredvid dörren. Rampen är försedd med en knapp genom vilken spårvagnens förare får information att han eller hon ska frigöra låsningen av rampen. Därefter kan rampen öppnas manuellt. Föraren kommer och hjälper till på begäran. Det går inte att resa med en elmoped i en spårvagn. Spårvagnarna har kungörelser och textskärmar.
Sveaborgsfärjan
Sjöfästningen Sveaborg ligger utanför Helsingfors och kan nås med färja året runt på en dryg kvart. Det mest tillgänglighetsanpassade alternativet är HRT:s färja från Salutorget. Man kommer in i färjan med hjälpmedel och kan njuta av havslandskapet på nedre däck. Sveaborg är delvis en krävande plats för rörelsehindrade och synskadade på grund av den ojämna terrängen. En del av rutterna är dock lätta att använda och information om dem finns på Sveaborgs webbplats.
Buss
Alla bussar i Helsingfors är låggolvsbussar. Vid mittdörren finns en manuell ramp som stiger upp från golvet. Busschauffören kommer på begäran och hjälper till med att öppna rampen. Man kan inte åka i bussar med en elmoped. Alla bussar har kungörelser om hållplatsens namn. Hörselskadade personer drar nytta av textskärmar på stationer och i trafikmedel. Det finns ingen induktionsslinga i trafikmedle.
Taxibilar
I Helsingfors finns många olika slags taxibilar. Tillgänglighetsanpassade invalidtaxibilar med hissar eller ramper finns det gott om. Det rekommenderas att man gör en förhandsbeställning, om man inte vill vänta på att bilen kommer efter beställningen. Invalidtaxibilar finns ibland också vid taxistolparna, men det säkraste sättet att få en invalidtaxi är att beställa den från taxicentralen, t.ex. genom Taksi Helsinki (tfn 0100 0700) eller Lähitaksi (tfn 0100 3344). När beställningen görs ska eventuella medföljande hjälpmedel eller andra specialbehov nämnas. Invalidtaxibilar har i många situationer rätt att ta ut ett assistanstillägg, vilket leder till att resans totalpris blir högre.
